Kategori: Löpning

Jodå, jag dammade av en mil idag också. Och om vi ska vara exakta landade rundan på 11,17 km. Tredje måndagen i rad med en måndagsmil. Bra där, klapp på huvudet. Var inte skitpepp innan, haft en riktig segdag. Men jag vet ju av erfarenhet att inget bryter av sånt så bra som ett träningspass.

Passet avverkades inne i Uppsala. Linus hade löpträning, så jag och maken skjutsade in honom och passade under tiden på att ta en springtur. Bra tips ändå! Att ta en runda på ett ställe där man inte brukar springa. Blir liksom lite ”roligare”.

Började vid IFU där vi lämnade av Linus. Förbi Gränby, Kvarngärdet där man gick i skolan och växte upp. Vidare ner mot city för att speja så domkyrkan, slottet och Flurran låg kvar. Sen upp mot Fålhagen och Salabacke, där man också avverkat ett par bostäder. Liten run down the memory lane så att säga.

Jodå, de igångvevade benen håller i sig. Drog en femkilometare efter jobbet idag, och höll snitttempot 5.47. Det är ytterst sällan jag hamnar under 6. Övning ger färdighet! Känner mig grym!

Anledningen till att det gick undan kan iofs vara att jag hade bästa eftersvettsällskapet hemma. Eller dansbandsmusiken i lurarna. Alla anledningar är bra anledningar <3

Kommit fram till att jag ska försöka lägga in ett till träningspass per vecka, ett cykelpass. Men cykel är inte lika lätt att få till, här är jag nog lite mer väderkinkig, plus att jag nog till en början vill se till att ha sällskap. Måste alltså parera in så jag har en barnvakt med mig.

Kom hem efter arbetsdagen. Fick stor-sonen att styra middag. Själv tänkte mamman ge sig ut på en löprunda med Bäckström i lurarna. Och det gjorde hon, hon dammade av en måndagsmil bara sådär. Och i ett bra tempo (för mig). Jag som bara skulle slöspringa med ljudbok.

Första km 6:18, andra 6:08, tredje 5:55. Här insåg jag fan det här går ju fort, och känns ju fasiken inte jobbigare än vanligt. Fjärde 5:51, femte 5:46, sen ökades det per varv. Men tionde km fick jag ner till 5:35. Slutligen landade miltiden på 1h och 14 sek (6.01), och trots att det bara var en slöspringarrunda, kan jag ju fasiken inte låta bli att undra varför jag inte bara ökade på nånstans så att man hade hamnat under timmen. Måste finnas nån diagnos för det?

Så jäkla nöjd. Måste ju varit cyklerundan igår som vevade igång benen? Vi säger så, så känns det ju till och med ännu mer motiverande att ge sig ut och rasta landsvägarn.

Idag har man jobbat, att man kan bli så glad för en sån sak. Kom hem, sa till maken att jag tänkte ge mig ut på en runda. Får man följa med svarade han, han behövde tydligen ett lågtempopass. Han tycker ju att jag är en sååå bra farthållare. Är det här jag ska bli förnärmad? Jag blir inte det. Jag har bara inte bråttom. Bra så. Haha. Han fick följa med. När vi ska gå ut genom dörren: -Men var har du hörlurarna? Jag brukar nämligen inte vara skitsocial när jag springer med min man. Jag föredrar musik eller ljudbok. Och här är det hans tur att bli förnärmad… However, det blev en 6-kilometare i pratbart tempo.

Och jag min lilla snilleblixt kom ju på att han kunde få fota lite. Allt för bloggish! Så idag får vi två livebilder. Ja, det var två av 147 bilder som åtminstone blev visningsbara. Inte bra. Men ok. Resten – OMG – skämskudde. Med facit i hand, ska vi nästa gång inte ta bilderna direkt efter backen.

Godkväll! Idag är ett bra exempel på en dag när ge sig ut och springa inte känns ett dugg sockersött. Jag var så jäkla nära att banga. Men jag gjorde det! Och nu efteråt känns det såklart bara bra. Träning är ju verkligen inte alltid skitskoj. En liten runda på 5 km i bra tempo, med dansband i lurarna. Inte fy skam när man väl fick ut rumpan 😉

Nu ska jag invänta maken i hopp om att det blir sista avsnittet Bäckström ikväll. Det och kanske en Marabou…

Coronatider it is. Jag är permitterad och jobbar bara 40%. Jättebra kan man tycka, å vad med tid till allt jag har. Men det är inte så enkelt. Mitt humör åker berg-och-dalbana och även om jag inte arbetar så är det absolut inte hela tiden jag har motivation till att ta tag i saker. Dock försöker jag landa i att detta är inget jag kan påverka, så det enda jag kan göra är ju att göra det bästa utav det. Och jag kan verkligen säga att träningen fått sig en skjuts.

Jag försöker lägga mitt fokus på välmående. En kopp kaffe i solen, en springtur i mysigt väder. Ja, ni fattar.

Sagt och gjort. Idag gav jag mig ut på en liten springtur, med ljudbok i lurarna. Vädret är helt jäkla magiskt. Sprang i t-shirt och det var så skönt! Och vilken runda, kände efter första kilometern att jag bara flöt fram. Slösprang och liksom bara kände att jag skulle kunna springa hur långt som helst. Bestämde mig för att dra en måndagsmil rätt tidigt. Och känslan höll i sig. Möjligen att sista kilometern inte var fullt lika rolig, men å andra sidan var det den snabbaste så det kan ju ha varit orsaken. Sammanfattningsvis: en härlig runda i härligt väder!

Satt vid köksbordet och kände mig lite avslagen, och tänkte att en springrunda kanske kunde skänka lite energi. Jag vet ju med mig att det faktiskt så gott som alltid efter en runda känns bättre. Sagt och gjort. Efter ungefär 1 m känner jag att benen inte alls var med på detta. Det var som att springa på två tunga stubbar. Skitsegt. Men jag sprang i behagligt tempo, fokuserade på att andningen kändes bra och att jag hade Bäckströms (GW Persson – Lindamordet) sällskap i lurarna. Jag tog mig runt min 6 km-runda. Och någonstans på vägen insåg jag att det ju inte alls var underligt att det kändes tungt… Igår simning och dagen före det backintervaller.

Men jag gjorde det! Och det är väldigt bra. För ytterligare en stor grej jag måste jobba med för att greja triathlongrejen är Pannben. Kör bara kör. Allt är inte skitkul helt enkelt. Bra så.