Kategori: Cykling

Joråsatte. Dom fick mig att börja cykla. Och jag skulle minsann aldrig låta det bli med mitt liv som insats. Men så idag köpte vi skor som jag ska klicka fast i pedalerna på mina cykelturer.
Men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig. Och det som för några veckor sedan kändes livsfarligt, känns ju idag riktigt bra. I träning måste man nog lite gå utanför sin comfort zone ibland för att utvecklas. Och i min familj, med min man, innebär detta väldigt ofta också nya prylar 😉

Så hur gick premiärturen? Jo men över förväntan. Övningskörde lite på parkeringen. Klickade i, klickade ur. Körde en liten vända i lättare trafik för att även öva på i-och-ur-klickandet där. Stabilt ju. Och jag måste erkänna att jag kände mig lite mer pro i mina ”riktiga” cykelskor, haha. Väl hemma när jag ser garaget hinner jag tänka: Fy fan så bra jag är ändå.
Stannar cykeln klickar ur ena foten och där nånstans har jag ingen aning om vad som händer. Cykeln välter och jag med den. Tänk er en stillastående person som liksom bara dalar åt sidan. Jag dör ju, pinsamhetsdöden de lux. Och lite panik var det när jag låg där och liksom kände efter i kroppsdel efter kroppsdel för att lokalisera hur många ben jag brutit. Resultatet blev blåmärken på lår och armbåge, inga skrapsår, ändå rätt otippat kan jag tycka? Inget som gav men för framtida cykelturer, och det är väl ändå det viktiga. Kämpa Jessica, kämpa!

Härlig sommardag som bjöd på en härlig cykeltur med maken. Vi tog oss en runda på nästan 37 km.

Cykelturen bjöd till en början på en sjuhelsikes motvind. Och sidovind. Man tycker ibland när man åker bil, att bilen är på väg att fara av vägen. Jag kan säga att när man satt på cykeln var man inte skitstörig… Sluttampen bjöd dock på en del medvind och fru Jansson vågade sig upp i *trumvirvel* 44,7 km/h. Så jäkla coolt. Övning ger färdighet.

Vilket väder vi har alltså! Så jäkla härligt!

Nu har den här trötta triathlonmorsan vaknat till liv igen. Vet inte om det var springturen i måndags som tog musten ur mig. Tisdagen sov jag middag, 2 gånger! Sjukt ändå. Men som permiterad har jag ju möjlighet att lyssna på kroppen 😉 Onsdag jobbade jag, men när jag kom hem gjorde jag inte många knop.

Men idag är jag pigg igen! Så härligt! Och vilket väder. Mestadels sol och vi har fått lite värme i luften. Man ba älskarT!

Tog en förmiddagscykeltur med finaste Linus. Och det var riktigt nice att susa förbi fälten och känna både gräs- och rapsdofterna. Sommarn är på G, jag bara känner det. Vi körde en 2-milare i pratbart tempo.

Idag har jag varit med ”lill”-sonen på fotboll. Jag har aldrig sett mig som en fotbollsmorsa, men när vädret levererar så måste jag erkänna att jag gillar det skarpt! Dessutom tycker jag han var kung i målet!

Kom hem och kände att jag hade tusen saker att ta tag i. Maken klippte gräset och jag la mig i hammocken och lyssnade på ljudbok. Och så här i efterhand. Så jäkla värt det var! Allt jag tänkt göra finns kvar, och verkligen ingen dog av att jag inte tog tag i det idag. Vi måste se till att ta hand om oss, särskilt i tider som dessa.

Men, som den blivande triathlet jag är, var jag ju tvungen att ut och cykla också. Vädret var ju riktigt bra och imorgon har dom hotat med snö?! En slörunda (cyklade bara, inget pressande med tider etc) på 2 mil med maken. Det enda jag gjorde som var bra i syfte att bli en bättre triathlet, var att jag övade lite på att dricka i farten. Kan låta simpelt. Men för mig, som den rookie jag är, var det ett stort steg framåt.

Jag kan ju erkänna att det inte var asskönt för rumpan efter gårdagens pass. Men efter en 5 minuter hade ”smärtan” givit med sig, och man kände sig mer bortdomnad, haha. Låren var inte heller att leka med på rundan. Men ändå, klart hanterbart, och stundtals riktigt nice. Helt seriöst, vad är det som händer med mig?