Kategori: Löpning

Fredagsfeeling. Planen var att jobba hemma. Dra ut på en tidig morgonjogg och komma hem lagom till butikerna öppnar… Men nja, jag fastnade med mejl och grejer så när jag gav mig ut på löprundan var det ju typ hundra grader ute… Milen var planen. Och till en början kändes det finemang, vid 5 km ungefär börjar man bli uttråkad på rikt. Det håller i sig till typ 7 km. Sen börjar man känna av nedräkningen… Men idag kunde jag inte se nån ljusning alls, jag var bara törstig. Jag försökte verkligen med alla mina pannbenstankar. Men när jag kände att kroppen inte svarade på nåt, då bestämde jag mig för att gå den sista kilometern. (Och här kan man ju inte efteråt låta bli att tänka: fan du kunde ju gå, så hade säkerligen klarat att springa det sista). Va fan! Kan man inte bara vara nöjd! Jag sprang 9 km! God damn I’m good!

Om mitt pass i måndags kändes fjäderlätt, kan jag ju meddela att dagens pass var en pina från början till slut. Typ. Körde lite improviserad backträning.

Började med 2 km lugn uppvärmingsjogg till backen. Sen valde jag ut en stolpe uppe på backen. Kutade upp, gick ner och repeterade 5 gånger. Sen tog jag vätskepaus i några minuter och sen gjorde jag 5 kutningar upp för backen igen (gång nedför). Avslutade det hela med en lugn (omvägs)jogg hem på typ 3 km.

Verkligen inte mysigt nånstans, men jag gjordeT och det var ju egentligen hanterbart.

Men hörni. Idag hade jag en ljuvlig löprunda. Jag tog en runda nu på kvällskvisten, och alltså det kändes inte särskilt jobbigt en enda gång. Absolut, jag slösprang bara, men ändå. Jag undrar om det är temperaturen? Eller hade jag bara ett jäkla flow? Gissar att temperaturen spelar in, jag är nog rätt väderkänslig, jag vill ha det lagom.

Tänkte innan, att det vore ju lite kul att återuppliva måndagsmilen. Men hör och häpna, jag kände mig inte klar efter en mil så jag tog en liten extra sväng och landade på 12,3 km. Grymt ju!

Kom hem från jobbet och kände, ut och spring direkt annars blir det inte av. Sagt och gjort. Och jäklar så bra det kändes, jag liksom flög fram. Mötte bilar och liksom bara dammade av ett stort fett smile. Så bra gick det. Till jag var på 5 km, det var på riktigt som att springa in i en vägg. Allt blev skitjobbigt, MEN, jag kämpade på. Farten gick ner avsevärt, men jag fortsatte springa. Och gjorde så till jag var hemma. Landade på 6,78 km. Ändå häftigt. Att jag verkligen jobbat upp pannbenet/kroppen att fortsätta. Att liksom klara av att gå ner i fart för att orka längre. Det hade aldrig gått förr.

Förresten. Jag har aldrig stört mig på hörlurssladden när jag springer. Men min käre make gav mig ett par AirPods-kopior i ”morsdag-present”, och nu i augusti kände jag mig mogen att ge denna nymodighet en chans. Och jäklar vad smidigt. Det här skulle man ju provat tidigare 😉

Dag 2. Ömsom regn, ömsom sol. Lite svensk sommar så att säga. Jag och Henrik passade på att ta oss en liten löptur, alltid lite skoj med nya miljöer. Det blev en 6-kmtur i vacker natur och blandat väder.

Blidde bara 1 bild. Hade fullt sjå att ”njuta”, ja vi säger så. Punkt.

Måndag. Haft en helg med mycket kompishäng, vin och vila. Verkar som det var ett bra recept för en måndagslöptur. Kändes riktigt bra.

Vi har ju ett riktigt svenskt sommarväder för tillfället. Så turen bjöd på både sol och regn. Men kan ändå gilla det. När skurarna kom (vissa var rätt rejäla) känner man sig så jäkla grym. Bilarna åker förbi och där springer jag liksom, som värsta träningsmänniskan. Ler dessutom lite extra då, bara för att det ska se ut som att jag njuter, haha. Och risken för att bli överhettad är ju minimal.

Efter förra veckans inte så braiga träning har jag gått ut lite hårdare den här. Kört lite löpning både måndag och tisdag. Igår drog jag en lite lugn och trivsam löptur med ljudbok. Och idag efter mitt arbetspass gav jag mig ut på en lite kortare tur (4,3 km) där jag fokuserade på att försöka hålla lite högre tempo med musik i lurarna. Detta kan jag definitivt bli bättre på. Men då måste jag nog lägga in lite intervallträning. Och jobba mer på pannbenet. Hamnade iaf på under 6 minuters-tempo.

Vi har ju fått lite svalare väder nu, underbart för träningspassen måste jag säga. Klart mer hanterbart att ge sig ut.

Måndag och arbetsdag. Härligt ändå! 🙂 När jag kom hem hade jag lite drygt en timme till Linus och Henrik skulle vara hemma från löpträning i stan. Kände inte efter utan gav mig bara ut på en liten tur jag med. De senaste två veckorna har jag liksom inte fått till de löpsträckor jag önskat. Så jag tänkte väl lite, varenda kilometer räknas. Blidde 5,5 km med ljudbok. Trivsamt värre. Känner dock att jag kanske borde engagera mig lite i löppassen? Vad hände med intervaller och backträning?

Dagen började med en liten hundpromenad. Jag har lånat min systers lilla Loke. Underbarare varelse får man leta efter <3 Promenaden följdes av en kopp kaffe och sedan en springtur. Asså, det är fan bra jobbigt att springa i värmen. Man är som en liten tomatplanta. Dom ska ju helst successivt vänja sig vid väder och vind. Jag känner lika, för man vet ju att i slutet av sommaren kommer tempen idag inte vara ett problem… Klurigt det där. Fick ihop 7,4 km. Var nära att ge upp några gånger, men kämpade på och kom runt. Så skönt efteråt. Och inte så märkligt egentligen, för ni vet ju vad vi triatleter säger: En triatlet stannar inte när den är trött, den stannar när den är klar. Haha. Vi säger så. Jag i ett nötskal. Not.

Varma dagar är det extra viktigt att få i sig vätska. Jag har rätt svårt att bara klunka i mig vatten. Absolut, efter en springtur kan det funka. Men på stranden till exempel. Några klunkar sen är jag full i magen. Läsk, inte så jäkla gott avslaget och varmt. Saft, på tok för sliskigt. Mitt knep är tabletterna ovan. Blandas med vatten och funkar att dricka både kylskåpskallt och strandvarmt. Precis lika lättdrucket som vin 😉