Den här helgen är Linus på läger i Falun. Henrik följde med som ”skjutsare” och passar på att göra en cykelrunda i Dalarna. Detta betyder egentid för Max och mamman 🙂 Vi bestämde oss för att göra något lite extra utav detta. Så igår drog vi in till Uppsala.
Vi började med lite strosande i Uppsala, inkl. en hel del pokemon’ande.Detta följdes utav Bowling. Och ännu lite mer bowlande.En middag på O’learys slank ner.Och så avslutade vi det hela med en härlig övernattning på Hotell Svava.
Så jäkla roligt att göra detta. Att umgås bara vi och dessutom utanför hemmet där det alltid finns saker att göra. Nu hade vi bara oss att tänka på. Och så trevligt det var. Tänk att man kan ha så roligt med sin son. ÄlskarT. Klart bättre än sandlådehäng 😉
Jag låter ett gäng bilder sammanfatta vår nästan veckolånga semester i Jämtland.
Vill man slippa 1/2 km promenad i skogen, då kommer Pelle med båten (som dom i Saltkråkan skulle säga)Kvällsvyn från sovrumsfönstret… Yes, man har ett antal såna här bilder!Troligen den björntätaste skogen i världen. Iallafall om vi ska tro svenskjakt.seBokläsning with a view.Brygghäng med min favoritmake.Mina fina killar <3Bokläsning på bryggan, tack snälla goda underbara människa som kom på mygg”deon”.Vattentemparaturen var inte att leka med… Brrrrr.
Men på rikt, jag ba gjorde det. Doppade mig. Sprang en mil och tänkte, jag kommer fan inte bli varmare, det är bara att göra det. Och det gjorde jag. Vem är jag ens?
Lite otippat nog drog jag och maken på en cykelsemester. Henk har nog förespråkat grejen länge, men min inställning har varit: tack, men nej tack. Men man är ju fasiken inte sämre än att man kan ändra sig. Vi åkte iväg. Rutt och planering överlämnade jag med glädje till Henrik.
Fredag 17/7
Vi började med att ta oss till Norrtälje från Storvreta som vi bor i. Riktigt trevlig cykeltur på 81,23 km. Inget maxande av fart utan bara trevligt trampande mil för mil. Dock var ju en mil av sträckan katastrof, knagglig asfalt som gjorde att det kändes som huvudet och handlederna skulle skaka sönder. Men när det blev vanlig asfalt igen, då jäklar bara flög vi fram! Lite glass och lunchpaus på vägen. Riktigt mysigt.
Framme på Pensionat Grangården tog vi oss en bärs, det är sen gammalt.Mysigaste rummetHelt otippat hamnade vi på stand up, Janne Westerlund. Tack för många härliga skratt!
Lördag 18/7
Idag var man inte speciellt stöddig. Fy satan vad ont i sittbenen jag hade. Ingen träningsvärk i övrigt, men att sätta sig på sadeln var en pina. Varenda gupp var jag nära att kasta in handduken och ge upp. Jag kan nog ärligt säga att det var inte jättemånga meter på denna sträcka som var mysiga. Och låren, de fick jobba på bra i vissa backar.
Skenet bedrar kan jag lova… 😉Väl framme glömde jag smärtan jättefort, och cykelsemester kändes jättebra igen 😉Vad sa vi? 74 km med smärta är ingenting. Plätt lätt.Middag på vårt hotell 32 rum och kök, hamburgare med camembert och blåbärssylt, så udda att jag var tvungen att testa. Supergott!
Söndag 19/7
Var väldigt orolig inför hemfärden. Min vision var ju om det gjorde ont igår så lär det göra ännu ondare idag. Men icke. Det kändes och var inte skönt, men absolut hanterbart. Hemfärden gick superbra och jag kunde till och med njuta igen.
Summering
Detta är absolut något jag gärna gör om. Det enda som inte var kul var ju smärtan och den borde man ju vänja sig av med, med tiden. En supermysig helg med min fina man! Cykla på dagarna, och strosande i härliga miljöer och härligt väder på eftermiddagen/kvällen. Jag är ju inte en jättevan cyklist, så jag tycker ju fortfarande viss trafik och vissa vägar kan vara lite småjobbiga. Men jag måste säga att jag är imponerad över hur bra bilister hanterar oss cyklister (vilket iofs borde vara en självklarhet). Det vara bara en bil på alla våra mil som inte höll bra avstånd, kändes på riktigt som han skulle meja ner mig i diket. Hade jag vågat släppa styret hade jag hytt med näven. Det vet ni. Men vi grejade det bra. Jag hade bra stöd i Henrik, som agerade bland annat backspegel och trafikregelinformatör. Haha. Märkligt hur man liksom måste få varenda trafikskylt verifierad av någon när man blir nervös. Sen, kan vi prata lite om den här krämen. HUA. Vi proffscyklister smörjer tydligen in vadderingen på cykelbyxan med en jättekladdig och kall gegga som tydligen ska hjälpa mot det onda. Skitavidrigt att dra på sig byxorna kan jag lova, men med tanke på hur ont jag hade vill jag nog inte veta hur det skulle ha känts utan kräm… Var jag vill komma? Jag vill nog bara ha lite medlidande. Ge mig, tack.
Då har vi nått vår slutdestination, Leksand, och två nätter i stuga på Lekstand Strand. Så mysigt! Och väldiga barndomsminnen för mig. Hit åkte vi varje sommar när jag var liten med husvagnen.
Som den hardcore triatlet to be man är, hade vi självklart packat med våtdräkter. Så ett dopp i Siljan fick det bli.
Kände mig som ett PRO när jag gick från stugan ner till vattnet i våtdräkt. När jag nästan svimmade i vattnet kände jag mig inte lika PRO, haha.
Doppet gick väldigt mycket mindre bra än planerat… Det var skitkallt, så kroppen fick lite den här paniken man fick under våtdräktspremiären. Andnöd och hyperventilering. Blev alltså inte mycket simmat. Men jag är ju på nivån att bara doppa sig är bra träning. Så jag är väldigt nöjd ändå. Gick i, fick panik. Gick upp så jag hade vatten till midjan och bollade lite med Max (som inte hade våtdräkt men badade ändå. Strongt i dessa 17 grader). Efter bollandet tog jag och doppade mig igen och simmade några simtag, då kändes det redan bättre. Min slutledningsförmåga säger mig att det är kylan min kropp tycker minst om.
Förmiddag i Hallsta med toppenväder! Blev lite poolhäng, Spike ball och grillunch innan vi drog vidare.
Spike ball
Spike ball kan jag verkligen rekommendera. Riktigt kul! Googla om ni inte vet vad det är.
Sen drog vi vidare mot Borlänge där vi bokat en hotellnatt. Riktigt mysigt. Tog oss en middag på Harrys. Och den chevretoasten jag tog till förrätt, det var grymt jäkla god!
Yes, då var det dags att ta oss en liten minisemester. Vi börjar med ett par nätter hos mina föräldrar som har husvagnsplats i Hallstahammar. Lite gammalt hederligt campingliv.
Här gjordes dagens simpass. Skippade crawlträning och körde bara 30 minuters Jessica-bröstsim. Vackert så. Rätt skönt i vattnet ändå, men det berodde nog enbart på att det var satkallt i luften, haha.
Kvällen blev det härligt umgänge med bland annat sifferkubb. Där drog man två raka segrar. Hörde jag oslagbar? 😉
Working like a PRO. Man har ju ändå varit morsa i 13 år. Jag vet att det inte bara är jag som blir hungrig så fort vi kommer till Fyrishov.
Planen var ett simpass och möta upp kära vänner för häng. Och det gjorde vi. Började med ett riktigt intensivt (i mina mått mätt) simpass på 25 minuter. Sonen stod vid kantan och gav instruktioner, feedback och pepp. Hur coolt? Jag har en son som lär mig att simma.
Parantes. När sonen står vid kanten och uppvisar ett Kalles Kaviar smile, ni vet ett leende från öra till öra. Då vet mamman: nu är det dags för benspark. Fy fan vad jag hatar det!
Vilken eftermiddag/kväll! Max och Henrik drog i väg på klassresa, och det innebar egentid för mig och Linus. Och den har vi utnyttjat till max. Vi började med att dra till Väsby, Linus hade blivit medbjuden att träna med Väsby SS Triathlon. På väg dit ringer pappan, oj är ni redan på väg? Jaja, vi tog fel på en timme. Detaljer. Detta innebar en timmes shopping. Bra så.
Efter träningen drog vi till Pinchos i Uppsala och åt. Mums!
Hem, tog en promenad med Loke tillsammans. Passade på att shoppa ostbågar och Trocadero zero. Mums igen!
Sen avslutade vi kvällen med ett Wii-battle, 5-kamp. Som mamman dessvärre till slut förlorade. Jag som ledde in i det sista. Grrr! Och ungefär när jag förlorade, ungefär då blev det tydligen roligt enligt Linus. För innan, när jag ledde, då var det ju totalt värdelöst… Märkligt, haha.
Så otroligt mysigt vi haft, Linus måste helt klart hänga mer med sin mamma <3
I söndagsmorse kom min fina familj in till mig i sängen med två paket. Vi har pratat om att det kanske vore dags för ny klocka till mig, men jag gillar ju inte riktigt förändringar när det kommer till ”teknikprylar”, så jag har skjutit på det. Men nu fick jag en, och jag är så nöjd. Använt den sen i söndags och vi trivs väldigt bra tillsammans. Och det är så kul att kunna mäta sin träning. Nu har jag ju visserligen gjort just det i 4 år. Tiden går. Började med Fitbit, men gick sen över till Garmin. Det gjorde jag främst för att Garmin är lite mer av en träningsklocka än ett aktivitetsarmband. Den klarar helt enkelt lite mer.
Att jag nu byter igen beror främst på att den nya klockan klarar ändå lite mer. Min nya klocka klarar till exempel att logga ett triathlon + att den klarar simning i öppet vatten. Ok, helt ärligt hade jag kunnat bli en precis lika bra triathlonmorsa med min gamla klocka. Men när man är duktig och tränar och inte har så mycket andra intressen som kostar så är det väl ändå rimligt att shoppa lite prylar? 😉
Idag skulle vi ut och springa jag och klockan för andra gången. Den dog… Suck. Nya prylar, haha. Min gamla varnade så bra, vibrerade 70-elva gånger, irriterade så mycket att man gick och laddade. Den här nya. En liten varning ba. Gav mig ut med 11% och det räckte tydligen inte… Usch, vad man muttrar när det händer. Men det lär ju inte hända igen 🙂
Lite smarrig saffransrisotto med räkor och sockerärtor, fredagens middag
Igår körde jag vilodag från träningen. Men fick en hel del gjort i trädgården. Särskilt maken, jag passade mest på att hinna leka utomlands. Supernice väder så jag smörjde in mig med kokosdoftande solskydd och la mig och lyssnade på ljudbok. Jag kan fasiken konsten att njuta.
Till skillnad från gårdagens sol och värme, fick vi idag kallare, gråare och på eftermiddagen mest regn. Jäklar så mycket gladare solen gör en. Körde en 6 km-runda, men jag tror fasiken inte en enda minut av den rundan var skön. Typisk sån här dag när träningen känns blä. Men som alltid, efteråt var det skönt.
