Fredag och vi fick till ett härligt lunchpass som innehöll både cykling och löpning, ett brickpass så att säga. Började med en lugn cykling i 2,1 mil med maken. Det var magiskt, livskvalitet och jag vet inte allt vad han hasplade ur sig. Jag nöjer mig nog med att säga vi hade en fin stund. Återkommer med adjektiven när jag hällt upp ett glas vin ikväll 😉 När vi kom hem lät jag benen få öva lite löpning. Och det kändes mycket bra tycker jag. Benen vevade på, och varken andnöd eller stumma ben. Bra så! Ökade på min ”vanliga” efter-cykling-runda och landade på 3,5 km. Och tempot, trumvirvel, 5.43! Bra ju!
Skippade måndagsmilen igår. Åkte på en arbetsdag och tänkte jag tar den imorgon, alltså idag.
Gav mig ut med dansband i lurarna och en bra känsla i knoppen. Vädret är magiskt, en riktig sommardag. Kändes fint, men väldigt hett. Träffade på ett rådjur, bara en sån sak. Efter 6 km, väljer jag dock att svänga av hemåt istället för att ta extra svängen som gör rundan en mil. Passet landade på lite drygt 7 km.
Att eftersvettas framför äppelträdet känns ju lite lagom casual, eller inte…
Alltså ingen mil idag. Men det är väldigt viktig att lyssna på kroppen, det har jag starkt i minnet efter förra måndagens halvmara, haha.
Kom hem, duschade, fixade mig lite kaffe och sen hann jag med både målande och leka utomlands i solstolen. Livet ibland alltså! Fler såna här dagar tack.
Igår körde jag vilodag från träningen. Men fick en hel del gjort i trädgården. Särskilt maken, jag passade mest på att hinna leka utomlands. Supernice väder så jag smörjde in mig med kokosdoftande solskydd och la mig och lyssnade på ljudbok. Jag kan fasiken konsten att njuta.
Till skillnad från gårdagens sol och värme, fick vi idag kallare, gråare och på eftermiddagen mest regn. Jäklar så mycket gladare solen gör en. Körde en 6 km-runda, men jag tror fasiken inte en enda minut av den rundan var skön. Typisk sån här dag när träningen känns blä. Men som alltid, efteråt var det skönt.
Nu har den här trötta triathlonmorsan vaknat till liv igen. Vet inte om det var springturen i måndags som tog musten ur mig. Tisdagen sov jag middag, 2 gånger! Sjukt ändå. Men som permiterad har jag ju möjlighet att lyssna på kroppen 😉 Onsdag jobbade jag, men när jag kom hem gjorde jag inte många knop.
Men idag är jag pigg igen! Så härligt! Och vilket väder. Mestadels sol och vi har fått lite värme i luften. Man ba älskarT!
Tog en förmiddagscykeltur med finaste Linus. Och det var riktigt nice att susa förbi fälten och känna både gräs- och rapsdofterna. Sommarn är på G, jag bara känner det. Vi körde en 2-milare i pratbart tempo.
Tänkte överaska kroppen med att inte köra en mil idag, utan en halvmara; 21,10 km. Gick ju inte helt enligt planen. Pallade inte hela. Surt.
Det började bra, matade av kilometer efter kilometer. Men vid tolv km blev det riktigt tungt. Törsten/energidippen slog till. Försökte tänka pannben. Och tusen andra saker, för att få mig att klara det. Men vid 15 km fick jag känna mig besegrad. Då gick det inte.
Men såklart tog jag ju en sån runda, att även om jag inte pallade springa så hade jag ju liksom 6,1 km kvar. Promenerade istället. Vid 16 km tänkte jag, fan försök springa 1 km, och gå sen igen. Men kroppen pallade 200 m. Så det var bara att fortsätta promenerandet, men vid 18 km kände jag mig lite starkare och pallade faktiskt springa 1 km till. Gick ytterligare 1 km. Och sen sprang jag faktiskt den sista 1,1 km också.
Så hur summerar jag det här? Först besviken. Men va fan när man tänker efter så blev det ju ändå en halvmara, även om jag gick 4 av kilometrarna. Och det är ju rätt imponerande en alldeles vanlig måndag. Och sen får jag väl inse att jag på längre rundor kanske måste se till så jag kan fylla på energireserverna. Är det inte lite coolt att äga ett vätskebälte/väst?
Vad gör man inte för att fredagsglaset vin ska smaka lite bättre? Idag gav jag mig ut på en lunchcykeltur med maken. Direkt efter gick han in och jobbade vidare medan jag körde min lilla löptur ”coop tur och retur”. Höll 5.50 tempo (2,62 km) efter 18 km cykling, det får jag ändå vara väldigt nöjd med. Och då tryckte jag ändå på rätt bra på cyklingen. Kom upp i som mest 38 km/h. Rekord 😉 Jag är nog rätt våghalsig innerst inne. Vi säger så.
Men det bästa med träning är ändå efteråt. Det kan vi väl alla erkänna? Särskilt eftersvett med min finaste systerson.
Klämde in ett simpass igår. Men vet inte riktigt var tiden tog vägen, men det är väl så att livet helt enkelt kommer emellan ibland. However, jag var ju redo att låta simningen strykas, till fördel för annat. Men icke maken som var med, han tyckte absolut vi skulle ner och plaska lite. Och så här i efterhand är jag ju jätteglad för peppen. För även om det ”bara” blev 20 minuter simning, så var det 20 minuter av crawlövning vilket jag sannerligen behöver.
Körde dessutom 100 m i sträck för första gången! Det går fasiken framåt. Kanske kommer få ihop det här till ett lopp ändå.
Det man får tänka på, är ju att på ett lopp är det oftast tillåtet med våtdräkt. Och eftersom våtdräkten gör att man flyter är det ju klart lättare att simma med en sån på… Har jag hört. Jag har ju personligen aldrig simmat i en våtdräkt, haha. Skön triathlonmorsa.
Reglerna gällande våtdräkt följer Svenska Triathlonförbundets reglemente. I korthet betyder det att om vattentemperaturen, en timme innan start, är mellan 16 (17 om det är olympisk distans) och 22 grader så är det tillåtet, men inte obligatoriskt att använda våtdräkt. Under 16 grader (17 om det är olympisk distans) är det obligatoriskt och över 22 grader är det inte tillåtet, bägge av hälsoskäl.
Ibland måste man tänka utanför boxen. Det gjorde jag idag, och svängde ihop en kikärtsgryta. Och god blev den! Maken var snudd på lyrisk. Barnen försökte jag inte ens med. Till dom stekte jag vanliga tråkiga kycklingfiléer. Men jag fick Linus att prova en tugga och han svalde den iaf. Men jag inkasserade inga vidare höjdarpoäng, torrt blev betyget. Haha. Så tråkiga när det kommer till mat.
Krämig spenat- och kikärtsgryta med ris
Du behöver:
2 förp kikärter (à 380 g)
200 g bladspenat
ca 2 msk olivolja
2 vitlöksklyftor
1/2 tsk chilipulver
1/2 msk curry
2 msk tomatpuré
1 tsk vitvinsvinäger
2 1/2 dl vispgrädde
1/2 dl vatten
1/2 grönsaksbuljongtärning
salt
peppar
Jag började med att ställa in riset i micron. Sen vi skaffade micro med rispogram är det alltid så jag gör. Så jäkla enkelt. Sen ner med kikärtorna i ett durkslag för lite avsköljning. På med spisen, i med oljan, och fräs spenaten. Pressa i vitlök, och tillsätt chili, curry och tomatpuré. Rör runt och tillsätt vinägern (jag hade ingen vitvinsvinäger så jag körde på äppelcider), grädde, vatten, smulad buljong och kikärtorna. Koka en 5 minuter och smaka av med salt och peppar.
Simpelt och gott! Kanske lite väl starkt. Jag körde chiliflakes istället för chilipulver och hade kunnat ta liiite mindre. Men jag är en rätt stor mes när det gäller stark mat.
