Jag låter ett gäng bilder sammanfatta vår nästan veckolånga semester i Jämtland.
Men på rikt, jag ba gjorde det. Doppade mig. Sprang en mil och tänkte, jag kommer fan inte bli varmare, det är bara att göra det. Och det gjorde jag. Vem är jag ens?
Vad säger man? Jag behövde kanske vila efter cyklingen, och så var det rätt mycket jobb där under veckan för nästa vecka är SEMESTER! 🙂 Som jag brukar säga, ibland kommer livet emellan. Och det får vara bra så.
Lite otippat nog drog jag och maken på en cykelsemester. Henk har nog förespråkat grejen länge, men min inställning har varit: tack, men nej tack.
Men man är ju fasiken inte sämre än att man kan ändra sig. Vi åkte iväg. Rutt och planering överlämnade jag med glädje till Henrik.
Fredag 17/7
Vi började med att ta oss till Norrtälje från Storvreta som vi bor i. Riktigt trevlig cykeltur på 81,23 km. Inget maxande av fart utan bara trevligt trampande mil för mil. Dock var ju en mil av sträckan katastrof, knagglig asfalt som gjorde att det kändes som huvudet och handlederna skulle skaka sönder. Men när det blev vanlig asfalt igen, då jäklar bara flög vi fram! Lite glass och lunchpaus på vägen. Riktigt mysigt.
Lördag 18/7
Idag var man inte speciellt stöddig. Fy satan vad ont i sittbenen jag hade. Ingen träningsvärk i övrigt, men att sätta sig på sadeln var en pina. Varenda gupp var jag nära att kasta in handduken och ge upp. Jag kan nog ärligt säga att det var inte jättemånga meter på denna sträcka som var mysiga. Och låren, de fick jobba på bra i vissa backar.
Söndag 19/7
Var väldigt orolig inför hemfärden. Min vision var ju om det gjorde ont igår så lär det göra ännu ondare idag. Men icke. Det kändes och var inte skönt, men absolut hanterbart. Hemfärden gick superbra och jag kunde till och med njuta igen.
Summering
Detta är absolut något jag gärna gör om. Det enda som inte var kul var ju smärtan och den borde man ju vänja sig av med, med tiden. En supermysig helg med min fina man! Cykla på dagarna, och strosande i härliga miljöer och härligt väder på eftermiddagen/kvällen.
Jag är ju inte en jättevan cyklist, så jag tycker ju fortfarande viss trafik och vissa vägar kan vara lite småjobbiga. Men jag måste säga att jag är imponerad över hur bra bilister hanterar oss cyklister (vilket iofs borde vara en självklarhet). Det vara bara en bil på alla våra mil som inte höll bra avstånd, kändes på riktigt som han skulle meja ner mig i diket. Hade jag vågat släppa styret hade jag hytt med näven. Det vet ni.
Men vi grejade det bra. Jag hade bra stöd i Henrik, som agerade bland annat backspegel och trafikregelinformatör. Haha. Märkligt hur man liksom måste få varenda trafikskylt verifierad av någon när man blir nervös.
Sen, kan vi prata lite om den här krämen. HUA. Vi proffscyklister smörjer tydligen in vadderingen på cykelbyxan med en jättekladdig och kall gegga som tydligen ska hjälpa mot det onda. Skitavidrigt att dra på sig byxorna kan jag lova, men med tanke på hur ont jag hade vill jag nog inte veta hur det skulle ha känts utan kräm… Var jag vill komma? Jag vill nog bara ha lite medlidande. Ge mig, tack.
Hmm. Denna vecka var lite av en semestervecka. Inte tänkt så ur träningssynpunkt, mer än att jag var införstådd med att cyklingen skulle bli tight att hinna med. Tyvärr fick jag dock ont i hälen efter min lilla springtur i Borlänge (i torsdags). Och därmed fick kroppen återhämta sig resten av veckan. Jag hade ju sett fram emot åtminstone en runda längs med Siljan… Men jag får vara glad att jag pallade med Leksands sommarland! 🙂 Och en liten våtdräktsövning i svinkalla Siljan.
Då har vi nått vår slutdestination, Leksand, och två nätter i stuga på Lekstand Strand. Så mysigt! Och väldiga barndomsminnen för mig. Hit åkte vi varje sommar när jag var liten med husvagnen.
Som den hardcore triatlet to be man är, hade vi självklart packat med våtdräkter. Så ett dopp i Siljan fick det bli.
Doppet gick väldigt mycket mindre bra än planerat… Det var skitkallt, så kroppen fick lite den här paniken man fick under våtdräktspremiären. Andnöd och hyperventilering. Blev alltså inte mycket simmat. Men jag är ju på nivån att bara doppa sig är bra träning. Så jag är väldigt nöjd ändå. Gick i, fick panik. Gick upp så jag hade vatten till midjan och bollade lite med Max (som inte hade våtdräkt men badade ändå. Strongt i dessa 17 grader). Efter bollandet tog jag och doppade mig igen och simmade några simtag, då kändes det redan bättre. Min slutledningsförmåga säger mig att det är kylan min kropp tycker minst om.
Förmiddag i Hallsta med toppenväder! Blev lite poolhäng, Spike ball och grillunch innan vi drog vidare.
Spike ball kan jag verkligen rekommendera. Riktigt kul! Googla om ni inte vet vad det är.
Sen drog vi vidare mot Borlänge där vi bokat en hotellnatt. Riktigt mysigt. Tog oss en middag på Harrys. Och den chevretoasten jag tog till förrätt, det var grymt jäkla god!
Dag 2. Ömsom regn, ömsom sol. Lite svensk sommar så att säga. Jag och Henrik passade på att ta oss en liten löptur, alltid lite skoj med nya miljöer. Det blev en 6-kmtur i vacker natur och blandat väder.
Blidde bara 1 bild. Hade fullt sjå att ”njuta”, ja vi säger så. Punkt.
Yes, då var det dags att ta oss en liten minisemester. Vi börjar med ett par nätter hos mina föräldrar som har husvagnsplats i Hallstahammar. Lite gammalt hederligt campingliv.
Här gjordes dagens simpass. Skippade crawlträning och körde bara 30 minuters Jessica-bröstsim. Vackert så. Rätt skönt i vattnet ändå, men det berodde nog enbart på att det var satkallt i luften, haha.
Kvällen blev det härligt umgänge med bland annat sifferkubb. Där drog man två raka segrar. Hörde jag oslagbar? 😉
Måndag. Haft en helg med mycket kompishäng, vin och vila. Verkar som det var ett bra recept för en måndagslöptur. Kändes riktigt bra.
Vi har ju ett riktigt svenskt sommarväder för tillfället. Så turen bjöd på både sol och regn. Men kan ändå gilla det. När skurarna kom (vissa var rätt rejäla) känner man sig så jäkla grym. Bilarna åker förbi och där springer jag liksom, som värsta träningsmänniskan. Ler dessutom lite extra då, bara för att det ska se ut som att jag njuter, haha. Och risken för att bli överhettad är ju minimal.
