Fredag och vi fick till ett härligt lunchpass som innehöll både cykling och löpning, ett brickpass så att säga. Började med en lugn cykling i 2,1 mil med maken. Det var magiskt, livskvalitet och jag vet inte allt vad han hasplade ur sig. Jag nöjer mig nog med att säga vi hade en fin stund. Återkommer med adjektiven när jag hällt upp ett glas vin ikväll 😉 När vi kom hem lät jag benen få öva lite löpning. Och det kändes mycket bra tycker jag. Benen vevade på, och varken andnöd eller stumma ben. Bra så! Ökade på min ”vanliga” efter-cykling-runda och landade på 3,5 km. Och tempot, trumvirvel, 5.43! Bra ju!
