Joråsatte. Dom fick mig att börja cykla. Och jag skulle minsann aldrig låta det bli med mitt liv som insats. Men så idag köpte vi skor som jag ska klicka fast i pedalerna på mina cykelturer.
Men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig. Och det som för några veckor sedan kändes livsfarligt, känns ju idag riktigt bra. I träning måste man nog lite gå utanför sin comfort zone ibland för att utvecklas. Och i min familj, med min man, innebär detta väldigt ofta också nya prylar 😉
– Ovandel i Microtex
– Kompositsula förstärkt med kolfiber
– Ett boa-spänne och 2 st kardborre
– Vikt ca 245 g i stl 42,5
Så hur gick premiärturen? Jo men över förväntan. Övningskörde lite på parkeringen. Klickade i, klickade ur. Körde en liten vända i lättare trafik för att även öva på i-och-ur-klickandet där. Stabilt ju. Och jag måste erkänna att jag kände mig lite mer pro i mina ”riktiga” cykelskor, haha. Väl hemma när jag ser garaget hinner jag tänka: Fy fan så bra jag är ändå.
Stannar cykeln klickar ur ena foten och där nånstans har jag ingen aning om vad som händer. Cykeln välter och jag med den. Tänk er en stillastående person som liksom bara dalar åt sidan. Jag dör ju, pinsamhetsdöden de lux. Och lite panik var det när jag låg där och liksom kände efter i kroppsdel efter kroppsdel för att lokalisera hur många ben jag brutit. Resultatet blev blåmärken på lår och armbåge, inga skrapsår, ändå rätt otippat kan jag tycka? Inget som gav men för framtida cykelturer, och det är väl ändå det viktiga. Kämpa Jessica, kämpa!