Kom hem efter arbetsdagen. Fick stor-sonen att styra middag. Själv tänkte mamman ge sig ut på en löprunda med Bäckström i lurarna. Och det gjorde hon, hon dammade av en måndagsmil bara sådär. Och i ett bra tempo (för mig). Jag som bara skulle slöspringa med ljudbok.
Första km 6:18, andra 6:08, tredje 5:55. Här insåg jag fan det här går ju fort, och känns ju fasiken inte jobbigare än vanligt. Fjärde 5:51, femte 5:46, sen ökades det per varv. Men tionde km fick jag ner till 5:35. Slutligen landade miltiden på 1h och 14 sek (6.01), och trots att det bara var en slöspringarrunda, kan jag ju fasiken inte låta bli att undra varför jag inte bara ökade på nånstans så att man hade hamnat under timmen. Måste finnas nån diagnos för det?
Så jäkla nöjd. Måste ju varit cyklerundan igår som vevade igång benen? Vi säger så, så känns det ju till och med ännu mer motiverande att ge sig ut och rasta landsvägarn.