Idag är jag lite extra stolt över att simpasset blev av. På väg hem från jobbet när jag låg där på E4:an och närmade mig avfarten som tar en mot Fyrishov (simhallen), var det en väldigt hög inre röst som sa: Äh, fan skit i det. Men så hörde man en annan: Äh, bara görT. Och så där höll dom på. Till slut svängde jag av och gjorde det. Nu har jag ju sonen som simtränar, så att överraska honom med skjuts hem kan ju ha spelat in. Men ändå, så jäkla nöjd över mig själv. Jag måste helt ärligt säga att det är få träningspass som känns bra innan. Det är känslan efter man vill åt, för det är den som är magisk. Den kan ju till och med få en att tycka att springa-långt-passen var MYSIGA. Hur sjukt egentligen?
Tillbaka till simningen, idag blev det inget simschema. Jag hann med 40 minuter simning. Och det fördelade jag på 20 minuter crawlträning. En mix av paddlar, dolme och vanligt. Och Fru Jansson klarade för första gången i sitt liv av att simma 50 m crawl i sträck. Det går framåt!
Nu känner jag att jag att nästa simpass skulle jag vilja ha simcoachen med mig. Känns som dags för lite feedback 🙂
