Working like a PRO. Man har ju ändå varit morsa i 13 år. Jag vet att det inte bara är jag som blir hungrig så fort vi kommer till Fyrishov.
Planen var ett simpass och möta upp kära vänner för häng. Och det gjorde vi. Började med ett riktigt intensivt (i mina mått mätt) simpass på 25 minuter. Sonen stod vid kantan och gav instruktioner, feedback och pepp. Hur coolt? Jag har en son som lär mig att simma.
Parantes. När sonen står vid kanten och uppvisar ett Kalles Kaviar smile, ni vet ett leende från öra till öra. Då vet mamman: nu är det dags för benspark. Fy fan vad jag hatar det!
Nu så. Nu har triathlonmorsan för första gången slagit ihop alla discipliner och kört dom i ett svep. Kung man är.
IK Fyris kör lite triathlonträning tillsammans på onsdagar i Björklinge, vilket ju är bra så man kan se till att det finns cykelvakt på plats. Och så skapar det väl gemenskap och så är det väl såklart roligare att träna tillsammans. Har jag hört. Jag är ju inte riktigt där än, haha. Men vi åkte dit. Hade alla tillbehör med oss. Men jag var noga med att poängtera att jag vette fan om jag vill göra allt. Vi satsar på våtdräktsträning och så märker vi.
De flesta på plats, igår typ 10 pers, kör sprintdistans (750 m simning, 2 mil cykling och 5 km löpning). Men det som är det fina med dessa träningar är att alla gör precis det dom känner för. Så det gjorde vi (Henk var ju tvungen att hänga med mig och vara mitt moraliska stöd). När alla andra spurtat i vattnet, går jag och Henk i. Vi hade ingen planerad bana utan tänkte att jag bara skulle känna på vattnet. Det är ju trots allt bara andra gången för mig i våtdräkt och den första gången var ju inte precis skitangenäm… Vi plaskar runt, ömsom crawlar, ömsom bröstsimmar. Blev nog mestadels crawl och jag skrapade ihop ca 300 m. Bra ju!
Upp ur vattnet, och av med våtdräkt.
Alltså jag är ju inte jordens rörligaste i vanliga fall, i våtdräkt not so much either. Men den kom av och det utan hjälp. Sen på med cykelmundering. Note to self, ta inte dina allra tightaste strumpor, precis skitomöjligt att få på på halvblöta fötter. Men jag kom iväg!
Och det här var nog det värsta på hela loppet, haha. Att springa från växlingsområdet till plejset där jag fick kliva på cykeln. Skitjobbigt att springa i cykelskor. Att få komma upp på cykeln var en befrielse. Nu kör vi en mils vila sa jag. Haha. Jag har ju inte kommit till den här nivån där jag trycker på och kämpar så jag håller på att dö. Cyklingen gick smärtfritt, inga problem. Tillbaka. Av med hjälm och på med löparpjuck typ. Note to self, ta med en extra hårsnodd. Eftersom man blir pippi-stark av att träna triathlon så är risken stor att man sliter av den 😉
Så var det ”bara” löpning kvar. PåT ba. Springa kan jag. Men det var fasiken jobbigt i början. Jag tror mycket ligger i att benen liksom vill veva på efter att ha suttit på cykeln. Jag bestämde mig för att gå ner i tempo. Har man kommit så här långt, ville jag ju för sjuttsingen inte storkna och behöva gå. AND I DID IT.
Jag dammade av mitt första triathlon. Och det funkade. Jag behöver helt klart öva mer på simningen. Och växlingarna. Och tja, det allra mesta. Men jag har gjort det. Och det känns riktigt jäkla stort.
Efter förra veckans inte så braiga träning har jag gått ut lite hårdare den här. Kört lite löpning både måndag och tisdag. Igår drog jag en lite lugn och trivsam löptur med ljudbok. Och idag efter mitt arbetspass gav jag mig ut på en lite kortare tur (4,3 km) där jag fokuserade på att försöka hålla lite högre tempo med musik i lurarna. Detta kan jag definitivt bli bättre på. Men då måste jag nog lägga in lite intervallträning. Och jobba mer på pannbenet. Hamnade iaf på under 6 minuters-tempo.
Efterspringhäng med Loke och favvodrycken!
Vi har ju fått lite svalare väder nu, underbart för träningspassen måste jag säga. Klart mer hanterbart att ge sig ut.
Förra veckans utförda träning går ju inte till historien som bästa träningsveckan direkt. Men kände mig inte helt hundra första halvan av veckan och då är det ju liksom svårt att hinna med. Livet mina vänner, livet 😉
Joråsatte. Dom fick mig att börja cykla. Och jag skulle minsann aldrig låta det bli med mitt liv som insats. Men så idag köpte vi skor som jag ska klicka fast i pedalerna på mina cykelturer. Men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig. Och det som för några veckor sedan kändes livsfarligt, känns ju idag riktigt bra. I träning måste man nog lite gå utanför sin comfort zone ibland för att utvecklas. Och i min familj, med min man, innebär detta väldigt ofta också nya prylar 😉
Fizik går från klarhet till klarhet gällande sina cykelskor och R4B är inget undantag. Superfin känsla och passform kombinerat med en kompositsula som är förstärkt med kolfiber, ger en cykelsko med riktigt bra prestanda. Ett boa-spänne och 2 stycken kardborrespännen tillsammans med det fina materialet i ovandelen gör att skon sitter riktigt bra. R4B är helt enkelt mycket racersko för pengarna.
– Ovandel i Microtex – Kompositsula förstärkt med kolfiber – Ett boa-spänne och 2 st kardborre – Vikt ca 245 g i stl 42,5
Så hur gick premiärturen? Jo men över förväntan. Övningskörde lite på parkeringen. Klickade i, klickade ur. Körde en liten vända i lättare trafik för att även öva på i-och-ur-klickandet där. Stabilt ju. Och jag måste erkänna att jag kände mig lite mer pro i mina ”riktiga” cykelskor, haha. Väl hemma när jag ser garaget hinner jag tänka: Fy fan så bra jag är ändå. Stannar cykeln klickar ur ena foten och där nånstans har jag ingen aning om vad som händer. Cykeln välter och jag med den. Tänk er en stillastående person som liksom bara dalar åt sidan. Jag dör ju, pinsamhetsdöden de lux. Och lite panik var det när jag låg där och liksom kände efter i kroppsdel efter kroppsdel för att lokalisera hur många ben jag brutit. Resultatet blev blåmärken på lår och armbåge, inga skrapsår, ändå rätt otippat kan jag tycka? Inget som gav men för framtida cykelturer, och det är väl ändå det viktiga. Kämpa Jessica, kämpa!
När sonen frågar om man vill följa med ut och cykla eller springa, då blir man fasiken alldeles varm i hjärtat. Ut och rasta mamsen liksom.
Vi tänkte ta oss en tur-och-returare till Gamlis, men på vägen kommer jag på att vi måste ta en bild. Och då kommer vi på att vi får en klart roligare bild om vi cyklar till Domkyrkan. Och väl där tyckte Linus vi skulle testa om jag klarade att cykla upp för slottsbacken. Man får så mycket för sig när man cyklar 😉 (Btw, jag grejade backen).
Kan inte riktigt bestämma mig. Men visst är man snyggare i hjälm än i bowlingskor?
Väl hemma efter 3 mil på cykeln så tog jag mig en löptur. Det flöt på riktigt bra så jag dammade av ett personbästa. Längsta löpdistans efter cykling. Det blev 5 km. Bra där!
Måndag och arbetsdag. Härligt ändå! 🙂 När jag kom hem hade jag lite drygt en timme till Linus och Henrik skulle vara hemma från löpträning i stan. Kände inte efter utan gav mig bara ut på en liten tur jag med. De senaste två veckorna har jag liksom inte fått till de löpsträckor jag önskat. Så jag tänkte väl lite, varenda kilometer räknas. Blidde 5,5 km med ljudbok. Trivsamt värre. Känner dock att jag kanske borde engagera mig lite i löppassen? Vad hände med intervaller och backträning?
Mitt och sonens häng fortsatte idag. Skjuts in till simningen. Tänkte först inte simma, men han har så lång träning idag så jag bestämde mig för att iaf köra några längder. Men det kändes så bra, jag kom in i ett riktigt flow. Freestylade och bara simmade efter känsla och det landade i följande (observera dock att allt inte var sammanhängande, jag vilade lite här och var):
400 m bröst
100 m crawl m. dolme
100 m crawl
400 m bröst
400 m crawl m. dolme
400 m bröst
50 m crawl m. dolme
100 m bröst
50 m crawl
Härligt med simdagar som känns bra. Oftast när jag simmar, simmar jag på och när jag når kanten och vilar känner jag att jag inte har någon aning om vad jag gjorde och att jag bara vevat för glatta livet. Man tittar runt lite, ungefär som när man halkar till, var det nån som såg? Och så skäms man lite. Haha. Ja, vi kan ju enas om att man inte är nåt proffs. Men jag görT! Och jag kommer ju framåt, så helt jävla galet kan det ju inte vara?
Hann med en 45 min i solen också. Önskar jag kunnat skriva i solstolen. Men det gick ju inte, varendaste solstol var uppdagen. Det låg en jädra massa handdukar och solade, kul, kul för dom. Suck. Hatar solstolspaxande.
