Idag är det sista april. I tider som dessa känns det som helt vanlig dag. Ingen forsränning och fika vid fyrisån med svärföräldrarna, ingen förfrysning vid kasen. Men däremot klämde vi in en grillning med vänner på kvällskvisten. Så mysigt!
Och innan det hann vi med en cykeltur jag och maken. Och jag känner mig mycket säkrare redan nu. Sjukt kul. Inget pressande, utan bara trivsamt cyklande. Känner att jag måste lägga fokus på att lära känna cykeln, och helt komma över ”läskighetstänket”. Blev en runda på 33 km. Så coolt. Det är ju långt ju.
Kändes bra. Klart att det stundtals kändes i lår och andning, men klart hanterbart. Jag har helt klart mer att ge.