Fy fan vad jag är bra

30 mars, 2012 at 22:06

Jo, men jag är faktiskt det. Kanske inte på helt eget initiativ. Men jag görT. I sensomras/höstas blev jag tillfrågad att följa med och springa tjejmilen. Tackar så hjärtligt men aldrig i livet, så kan man ju inte svara. Så jag drog till med ett: ”Nej, kanske lite otränad för det, men jättegärna nästa år”. Och här är vi nu. Jag ska alltså springa tjejmilen. Jag har aldrig i hela mitt liv sprungit, jag känner mig ju typ död när jag stressat till bussen liksom.

Nu har träningen påbörjats och jag känner mig nöjd med mig själv, sakta men säkert går det framåt, och jag ska fan klara det här. Jag har börjat med en halvmilsrunda där jag kör intervall, powerwalk blandat med låååångsam joggning (och en och annan andnödspaus). Nu har jag faktiskt överraskat mig själv med att springa (läs joggat supersnigelsakta) i 4 km i sträck. Den trodde man inte!

Häromdagen gjorde jag milen, jag tog mig ut på en långpromenad helt enkelt. Att bara gå känns fusk, nu när det faktiskt är springa jag ska göra. Så jag kompenserade det hela med vikter runt handlederna. Jag traskade på, och det gick bra. Efter ca 7,5 km dumpade jag vikterna och sprang resten. Helt sjukt vad man förändras. För bara nån månad sen hade jag skrattat åt idén. Jessica springa liksom. Jag och Henrik pratade om det här häromdagen. ”Du har nog aldrig varit så här vältränad”, sa Henrik efter 2 veckors intervall”träning”.  Haha, andra kanske skulle ta det som en förolämpning, men jag kan inte det. Min träning har hittills bestått av skolgympan 1 gång per vecka (och det var drygt 10 år sen, HEMSKA TANKE), och då kan vi tillägga att jag varannan vecka hade otroligt lägliga sjukdomar som uppenbarade sig. Med andra ord, jag har inte varit det mest aktiva besticket i lådan.

Hur det gått efter min mil… Tja, jag ligger i vila. Min fotfan har svullnat upp och smärtar som 17. Riktigt drygt, känns som jag för varje dag tappar det lilla jag byggt upp. Härlig känsla dock, trodde väl aldrig jag skulle sakna en springtur.

PS. Ingen panik, ingen panik. Mitt huvud håller inte på att gå av och jag tvättar faktiskt håret emellanåt.