Vilken måndag, jag gick och var lite smått uttråkad hela dagen. Fick liksom inget flow i någonting, men så kan det vara. Det är bara att gilla läget och försöka göra det bästa av det. Mitt bästa var att vänta in restan av familjen som fick liva upp mig Och att äta choklad. Flörtade med Henrik så han åkte till affären och shoppade, ja den kakan var ju slut redan under reklamen… Henrik och jag bestämde att vi skulle köra en film och käka popcorn. Vi skulle ge ”Kommissarie Späck” en chans, och det gjorde vi. En chans som tog på pricken lika lång tid som att tömma popcornskålen… Vilket skit. Nu kan det ha varit mitt humör som spökade, men nä, jag tror inte det. Vi gick upp och lade oss i sägen och läste istället och ungefär där blev min dag riktig bra

Idag kör vi tisdag, och det känns bra. Den här dagen har jag goda förhoppningar för. Jag har redan hunnit jobbat av en hel del. Och vid halv 2 ska jag på föräldrafika/pyssel på Linus avdelning. Både han och jag längtar som tokar Min lilla ingenjör och jag.

Här har vi Linus som plockat ihop lite leksaker i en påse (observera att det är mammans gamla egensydda gympapåse med initialer på från syslöjden). Sen är ju poängen att man turas om att plocka en leksak ur påsen och sjunger om dem. På öppnis och dylikt lägger man i typ ett lamm, en stjärna och en björn och sjunger: Bä bä vita lamm, Blinka lilla stjärna och Björnen sover. Men när Linus är lekledare då ligger det en racerbil, en robot, en legobit där i. Men vet ni vad? Det passar mamman perfekt, eftersom jag verkar vara tondöv och varken klarar av att lära mig texter eller melodier så ger detta mig utrymme att sjunga precis hur och vad jag vill

Årets första julbord, check! Och gott var det kan jag lova! Ni vet moderna människor flyr kylan för värmen under julen och detta medför att man får ”fuska” lite med julborden. Och ingen är gladare än jag. Mycket fint initiativ. Jag som håller mig hemma under julen får ju julmaten lite utspridd, perfekt ju

Men julmaten var inte gårdagens enda höjdpunkt, jag har gått och blivit med ett mobilskal jag kan stå för. Hittills har jag skyddat min telefon med skalet jag syster köpte till pappa i present. En imitation av ett kassettband i svart och rött, inte riktigt min stil… Fått mycket komplimanger för det, men vad hjälper det när jag själv verkligen inte kan stå för den?

Så, över till mitt nya skal. Mer rosa och fluff kan det knappast bli

Beställde skalet från Tradera.com, eller snarare: jag vann en auktion på tradera. Lite osäker på skalets färg, stod rosa, men jag tror att skalet finns i både cerise och babyrosa så vi får väl se vad mitt blir. Helt sjukt, jag verkligen längtar efter mitt nya skal

Ha en underbar 2:a advent allihopa!

Söndagmorgon och vi tar det väldigt piano. Det gäller att ladda batterierna eftersom vi ska på barnkalas idag Efter det direkt vidare mot Björklish och middag hos Henriks kära föräldrar. Känns som det här kommer bli en bra söndag!

Max vision av söndagslugn Han blir bara ilsk när morsan drar förbi med dammsugaren.

Den här helgen har jag träffat Henrik mycket mindre än vanligt. Ni förstår han har börjat jobba extra, han kör taxi igen. Så både fredag- och lördagkväll har jag och kidsen kört myset på egen hand. Och idag på dagen var det ju jag som var borta på jobb istället. Vi har gått om varandra lite lätt helt enkelt. Jag kan ju inte påstå att jag njuter, men  inte heller att jag sörjer. Man måste inte umgås dygnet runt, varje dag, året om, faktiskt. Även om jag föredrar att göra det . Det är nåt visst med lördagar säger vissa, men jag fattar inte den. I och med att jag driver butiken är lördagar inte nödvändigtvis helt ledig för oss ändå. Så om vi vet att Henrik ska jobba den här helgen, och vara borta, kan vi lika gärna boka in en dag mitt i veckan då vi lagar lite extra god mat och dricker vin till, eller vad nu det obligatoriska för en lördagkväll är

Jag kollar iaf på ”Så mycket bättre” ikväll, vilket inte brukar ske när Henrik är hemma, så det finns ju uppenbara fördelar också

Så här fint har vi på v-rumsbordet. En Linustillverkad duk, den har han gjort på Mulle minsann! En superfin skål (tack) med nötter i. Tyvärr kan vi inte knapra nötter om kvällarna längre då nötknäckaren bara gick av… Nähepp, en nötknäckare modell slim för 14.90 på Hemköp, var alltså inget man kunde ha kvar livet ut…

Fortare än man trodde var de så dags att engagera sig i luciaklädsel och julkortsoutfit. Jag själv har ju lite prestationsångest, hur sjutton ska man bräcka förra årets klockrena tomtefoto? Dock behöver jag inte stressa över dräkten, för se tomtekostymen från Butik Stylish är en stor variant, en sån variant som storleksmässigt håller i flera år. Ja man får den säkerligen utanpå overallen med, vilket är perfekt när man har barnen på förskolor där man sjunger sångerna ute i kylan Passa på att skaffa årets tomtedräkt för endast 65 spänn!

Setet innehåller: Jacka, byxor, tomteluva och bälte.

Idag har vi lördag, en jobblördag för min del. Men det är först klockan 12, och för oss småbarnsföräldrar har man typ hunnit med en rad aktiviteter innan dess Idag har det papperspysslats bland annat. Linus har klippt och tejpat ihop en gubbe alldeles själv. Han satt på sitt rum och kom ner och visade gubben efter ett tag, duktigt tycker jag.

Med gubben kom också kunskapen om att killars version av sin egen stolthets storlek är skev redan i 5-års åldern

Sen gjorde vi (linuscitat): ”Ja det heter i varje fall inte glasögon, för jag ser bra utan glasögon”

Jo men visst, vi går all in med julstämningen i år. Igår ägnade vi oss åt pepparkakshusbak, jag och barnen. Vi kan nog härmed skryta med årets fulaste hus. Jag hade ju värsta visionen jag. Men nä nä, det ska ju inte vara lätt inte. Det började med att jag lyckades bränna tummen av mig när jag limmade ihop husXXX med det smälta sockret. Sen gick ju garneringen sådär, det ser ju så lätt ut…

Här ser vi brännskadan, jag försökte piffa upp den äckliga inzoomade tummen med lite färg på nageln. Gick väl sådär. Men ni ser blåsan va? Smäääärta.

Här har vi årets fulaste pepparkakshus. Men glöm inte kära vänner, detta åstadkom vi efter att jag typ bränt bort tummen. Och barnen är nöjda och det är väl huvudsaken?

Om dom vill göra om det nästa år? Nja…. De blev nog lite skärrade av mammans smärtskrik när det smälta sockret träffade tummen, och efter det var man ju lagom nojjig. ”Aaaaakta”, ”Inte så nära sockret”, ”oj oj inte där”, för att inte tala om garneringen, ungefär där var ju även tålamodet slut…