Update

23 november, 2011 at 21:13

Har jag några läsare kvar? I så fall ska jag nu i korta drag berätta vad jag haft för mig.

Den senaste lycko-händelsen är att jag gått och vunnit två biljetter till E-type! Den gamla räven ska spela i Uppsala, och det vill man ju inte missa. Två biljetter och förtur i kön, jo jag tackar! Och det roligaste av allt vet ni vad det är? Jo ingen hade varit i närheten av min motivering till varför just jag skulle vinna. Det kan jag väl visserligen förstå… Ingen annan var väl så korkish att den bifogade bilder från förr, ni vet dom där bilderna man borde grävt ner för länge sen. Men jag skyller fortfarande på mamma. Hon kunde väl ha förbjudit ugglebrillor, snagg och permanent (ja jag ryser, även om jag nu när jag tittar ser vissa likheter med min idol E-type). Men vad gör man inte för att vinna?

Vi har invigt skridskosäsongen! Eller inte jag då, jag tittade på :-) Har inga skridskor… Kanske någon som har ett par 37:or till övers? Men barnen gillade det!

Vi har varit på 5 års-kontroll. Min duktiga prins fick vaccin och det kom ett litet aj. Men det var inte bara han som var duktig. Mamman som är så rädd så rädd följde med, och jag både tittade (typ) och jag visade inte ett sken utåt vad jag egentligen kände. Pluspoäng till oss båda! Linus fick en gummiödla av sjuksköterskan och var fett nöjd med den. Så nöjd att han hemma byggde en säng av 6 stycken A4-papper. Japp, sängen kan kännas liiite överdimensionerad. Men det är ju detaljer ;-)

 

Jag har pysslat ihop alfabeten till barnen, med bilder och grejer. Ja vad gör man inte för att inspirera sina barn? Är det någon som vill ha alfabetena för att skriva ut är det bara att hojta till :-)

Skidbytardag med svärisarna. Och se barnen blev med både skridskor och slalomskidor. Sååå lyckliga barn, särskillt Linus. Han verkligen längtar till snön och har börjat planera allt in i minsta detalj, hur han ska komma upp i backen och jag vet inte allt. Ser faktiskt också lite fram emot vintern, särskilt efter det här. Åhh, vad jag vill åka med barnen, Henrik, Eva och Pelle och besöka nån backe.

Vi fick närvara på finaste bröllopet, dagen då Robert och Sunny blev man och hustru. Sååå fint! Och så kul vi hade. I bröllopsprogrammet stod det lite om alla gäster, en annan blev ju omnämnd som ”brudgummens bästa tjejkompis”! Sug på den ni. Jag känner ju precis likadant så det var riktigt värmande att läsa. Så värmande att jag faktiskt improviserade fram ett tal lite hastigt och lustigt. Alla som känner mig vet att jag inte riktigt är den som håller tal, jag är lite mer den här som trivs lite kalle bakom ;-) Men det får nog bli ändring på det. Jag själv älskar när folk håller tal, så jag kan väl betala tillbaka med att göra detsamma. All lycka till brudparet!

Ett litet höstdopp. Ja det är nån knasig tradition sambon och hans far och bror har. Det ska tas ett sista dopp i Björklingesjön. Och när man får barn vill ju dom också vara med…

90-årskalas. Johan, min gamla jobbarkompis och Henriks bästa vän fyllde år, inte 90 år dock. Riktigt så gammal har han inte blivit ;-) Nej han hade slagit ihop kalaset med sin pappa som fyllde 60 år. Och vilket kalas sen! God mat, gott sällskap och bara så underbart trevligt. Folk höll tal, folk spelade och sjöng. En musikalisk släkt det där ska ni veta. Ja när man gick därifrån var det nästan så man frågade om man fick bli adopterad, ja eller i varje fall om man fick fira jul med dom ;-)

Ett biotopiabesök med Maxen.

Vi har Indoktrinerat barnen. I rest my case.

 

Gått loss på Ikea, mitt andra hem. Tack Kamprad. I år blir det pepparkakshus, köpte ett färdigt kit från IKEA, kosta bara. Skulle jag och barnen få för oss att göra pepparkakshus från grunden skulle vi förmodligen inte komma så långt som till gräddningen. Men med detta kit har jag goda förhoppningar att faktiskt få ihop ett hus med nonstop-dekor och allt.

Och så har vi haft vanligt hederligt familjeliv med spel och grejer.

Sådär. Jag är tillbaka. Och jag hoppas ni hänger med!

Cellförändringar grad 3

23 november, 2011 at 20:21

Livet går upp och ner, och mitt liv har varit mest ner på sistone. Jag är lite av den åsikten att min blogg ska vara en positiv blogg, och därför har jag inte skrivit något. Men nu har detta skit genomsyrat mitt liv på tok för länge, och jag väljer nu att dela med mig, kanske främst i hopp om att kanske hjälpa någon annan.

För ungefär 1 år sedan upptäckte man förändringar i min livmoderhals. Tiden har gått och jag har varit på koller hit och dit, ni vet såna där förändringar är jättevanliga och många till och med växer bort av sig själv. Dock för mig, som är världens kyckling när det kommer till allt som har med sjukhus att göra, har detta varit en pärs. På en kontroll var läkaren snäll och upplyste mig att man kan få lugnande innan besöken. Jo men jag tackar, det hade jag redan fått, så så mycket hjälpte det ;-)  I alla fall för cirka en månad sen fick jag ett brev på posten där jag kunde läsa att jag hade cellförändringar grad 3. Och dessa skulle jag in och operera bort. Och vad gör man då? Jo men man googlar. Och därmed var ju dödsdomen ett faktum. Varför lär man sig aldrig att man inte ska googla sjukdomar? Nu har jag varit på operation och tagit bort förändringarna, och det var ju inte alls så hemskt som jag inbillat mig. Nålen de satt var ju det värsta, men det är ju för att jag är så satans nålrädd, resten gick som en dans. Då fick jag bra skit, bra lugnande och narkos. Mycket trött och lite magont efter men absolut ingen fara.

Så varför skriver jag det här? Jo men jag vill försöka ge en lite mer positiv bild. Det var inte kul att läsa det jag läste på nätet när jag fick beskedet. Nu har man (läs jag) iofs en tendens att sålla lite som man vill när man är upprörd. Men men, det här med cellförändringar är ju egentligen inte så farligt så länge man går på sina kontroller och följer läkarnas råd. Sedan regelbundna cellprovskontroller infördes på 60-talet har risken att utveckla livmoderhalscancer halverats och fortsätter att minska. Cellförändringar kommer av ett virus, och ungefär 30 000 får veta att de har cellförändringar av någon grad, så man är ju inte ensam precis. När man väl tagit bort förändringarna får man gå på lite tätare kontroller för att se så det inte kommer tillbaka.

Så kom igen nu tjejer gå på era kontroller. Skit i att det inte är jordens roligaste att skutta upp i stolen och bli undersökt, bara gör det. Gör det för din egen skull, det är ju inte jordens roligaste att gå runt och vara orolig heller!