Tv-kväll med Rosing

25 februari, 2009 at 09:03

Igår blev det inget bloggat, i butiken tog jag mig aldrig tid och när jag kom hem fick datorn knappt nån uppmärksamhet alls. Jag hade hela dagen gått och känt mig lite halvdan, mått illa och inte fått i mig nån mat. Så när sambon berättade att hans kväll skulle bestå av plugg bestämde jag mig för att ta en helkväll framför tv’n :-D Bara slappa och sega och mysa.

Men suck, klockan 8 var det Den rätta för Rosing, och inget ont om det för det tyckte jag skulle bli kul, MEN samtidigt har de lagt in en presskonferens med kronprinsessan och Daniel, och den ville man ju inte missa, haha. Herregud min första tv-kväll på evigheter och programmen ska krocka. Hur som, jag började med presskonferensen och sedan bytte jag till Rosing.

Om presskonferensen säger jag inte mer än att jag hoppas de får ett fint och kärleksfullt liv tillsammans, det kan inte vara lätt att vara så iakttagen hela tiden. Och jag är inte ett dugg bättre jag, som gärna gottar mig i smygknäppta bilder. Men det var bättre när jag bodde hemma, för då hade jag koll på allt. Då läste jag ju mammas skvallertidningar och höll mig rätt uppdaterad, nu har jag noll koll på vem som dejtar vem och vem som skilt sig från vem. Illa illa.

Så över till programmet med Rosing… Ja vad säger man. Alltså, helt klart måste jag ju villigt erkänna att jag drog på smilbanden mer än en gång och hade riktigt mysigt liggandes i soffan under ett täcke. Det var nog ungefär den utmaningen mitt oalerta huvud klarade av. Men jag är ju ytterst tveksam till att hon hittar mannen i sitt liv, var det där de 9 BÄSTA av alla sökande? Tillåt mig småle. Men absolut, gårdagens program tyckte jag var lite underhållning och ska försöka ta mig tid att se nästa. Jag tycker helt ärligt att hela fenomenet Linda Rosing är lite fascinerande, allt vändor om allt hit och dit. Hon känner sig förföljd, media förvränger allt, orättvisor etc etc och ÄNDÅ fortsätter hon slänga in vedträn till mediaelden… Ja det är utlovat att vi i programmet ska få se Linda – På riktigt. Och det kanske kan stilla några av mina undringar. Ja vi kan ju hoppas, hur 17 ska jag annars kunna fortsätta med mitt liv? (Hahaha.)