Kan man älska ett par gummistövlar?

24 april, 2008 at 20:11
Ja det är väl lika bra att jag börjar med en bekännelse… Lyckades inte helt och hållet hålla mig ifrån butiken. Fast egentligen var det inte riktigt mitt fel, hihi. En kompis och hennes syster ville kika förbi, och ja, jag är ju inte speciellt svårövertalad. Men vi var bara dit en liten snabbis, och ena sonen följde med.

Efter det tog vi (jag och Max) en promenad till mamma och pappa i det vackra och varma vårvädret. Tänkte bara säga hej och få mig en kopp kaffe, men vi blev kvar… Linus och pappa dök också upp, och då blev det utelek på hög nivå. Max låg mest i vagnen och Linus yrde runt. Det var typ ett helt fotbollslag med ungar ute i varierande åldrar, bl a Linus och Max kusiner, Samantha och Felicia. En enda hade gummistövlar vädret till trots… Ja det var vår son, vet i 17 vad det är som gör att Linus promt ska ha dom på sig… Vi försökte med lågskor (usch låter som nåt jättfult… kanske bättre att säga vårskor? Fast de är ju låga… Kanske är oviktigt? Ni förstår nog vad jag menar) härom dagen, det resulterade i näsblod. Ja man har ju läst att man ska vara konsekvent som förälder och det var det vi försökte med. Vi sa lågskor och Linus skrek. Hmm, han tystnar väl snart tänkte vi… Och ja visst gjorde han det men inte förrän vi kommit ut och han satt i vagnen, men lite rött under näsan. Kan man verkligen skrika och hata lågskor så mycket att man börjar blöda näsblod?

Man kände ju sig inte som världens bästa morsa, egentligen har man ju ingen aning om huruvida man gjorde rätt eller fel, men helt galet tror jag inte det var för dagen efter kunde vi ta på lågskorna utan protester. Men ja han har ju inte glömt gummistövlarna, och får han välja är det ju dom som åker på. Och egentligen spelar det väl ingen roll att grabben spatserar runt i gummipjuck. Det finns ju världproblem större än så…

Dagens höjdpunkt för Linus var nog när han helt oväntat fick en ny trehjuling av mormor och morfar. Han har lånat en sån i lekparken hemma från något barn och verkat så glad. Och idag fick han sin alldeles egna. Han är lite för kort i rocken för att lyckas cykla på riktigt, men det var kul att bara sitta (och ännu roligare att bli dragen på den förstås.) Men snart lovar jag att han kommer fara fram med en jädrans fart, det är bara benlängden vi väntar på. Tur att han har en pappa med lite längd för om han bara skulle ärva från mamma blev dom väl aldrig tillräckligt långa, hihi.

Förresten måste ju tillägga: Jag har haft en RIKTIGT trevlig dag fast jag varit utomhus (och dessutom på lekparken) 😉